Djur i jul

Igår fotade jag julkort med Erik och Lindas katt Stina. Det var inte helt lätt. Hon ville inte gärna sitta still, ha på sig ett sidenband eller se gullig och glad ut. Vi kämpade ett bra tag men tillslut lyckades vi okej. Eller jag hade gärna fotat mer, men Stina ville inte vara fotomodell längre så det var bara att lägga ner.

Resultatet kommer till berörda bekantar i god tid före jul.

Lyndsay

Min gamla utbildning i Sundsvall har gjort en ny hemsida. Där finns till exempel ett galleri med ett gäng slutprojekt från de senaste åren att beskåda i sin helhet.

Bland annat mitt projekt om Lyndsay från Dundee här.

Varje gång jag tittar på resultatet, tänker jag på alla de andra bilderna som inte kom med. En del bilder i serien tycker jag själv inte om, men de kom med på grund av övertygelse från lärare och annat.

Bildurval är inte lätt, men en dag ska jag försöka göra något med alla de andra bilderna, de som inte kom med. Jag var på en föreläsning för ett par veckor sedan med bland annat Hanna Modigh. Hon berättade att hon väntar ett år med att kolla på materialet efter att hon varit iväg och plåtat ett projekt.

Jag skulle aldrig kunna hålla mig så länge. Men det kan säkert vara bra att låta materialet vila och sedan ta upp det igen.

En torsdag på Corren

Försynta fotbollskillar.

Fanatiska Ulrik Munther fans.

Syrien

Milad Atieh är Syriens ambassadör i Sverige. För några helger sedan besökte han Svensk-Syrianska föreningen i Linköping för att prata om läget i hemlandet. Många var oroliga/kritiska över hur medier beskriver just läget och ville ha äkta svar från ambassadören. 

Mötet höll på i över två timmar och vi förstod inte mer än när ordföranden höll ett kort välkomsttal. Först gjorde det inget när jag var fokuserad på att fotografera. Men efter ett tag kände jag mig väldigt dum och utanför och önskade verkligen att jag kunde förstå. Försökte lista ut ord, men det enda jag kunde få ut var syria. Vilket jag av uppenbara skäl inte kom långt med.

Efter ett tag var jag tvungen att lämna mötet och åka till ett annat ställe, men reportern stannande kvar. För att få ut något av mötet hoppades han kunna prata med ambassadören efter att allt var slut. Dock skulle det visa sig att Milad Atieh, ambassadören, inte alls hade lust att prata med europeiska medier. Så tji fick vi. Många i föreningen som vi pratat med innan mötet började tyckte att det var märkligt att han teg. Men det var tydligen order från presidenten.

Så kan det gå.

Sådant som är fint

Ibland när jag är ute på jobb hamnar jag på fina ställen där tiden stått stilla. Som här i Frälsis gamla lokaler i Motala. Jag var där för att plåta hårdrockskonsert, men starttiden var fel utsatt. För att utnyttja tiden maximalt satte jag mig backstage och jobbade. Bland gamla fina detaljer och berusade och peppande hårdrockare jobbade jag på innan det var tid att fota konserten.

Något som är mer än fint är att min fina vän Tobias Welander har blivit frisk från cancer och ska ordna en cancergala i helgen. Han har ordnat en insamling och pengarna strömmar in. Men det behövs mer, så gå in HÄR och skänk en slant. HÄR kan du läsa om galan på Facebook och HÄR är bloggen kring  det hela. Där finns fina videohälsningar från bland annat Agnes Nicole Winter (min favorit).

Jag sitter i detta nu på bussen upp för att ta del i festligheterna. Det kommer att bli grymt.

Tobias du är grym!

Länge sedan

Inser att jag inte har bloggat på en evighet. Innan hade jag inte så mycket att blogga om eftersom jag inte hade så mycket jobb. Nu har jag jobbat mycket, men har inte haft tid/ork att blogga. Fast nu ska jag bli bättre. Pepp!

Martin Stenmarck sjunger för en arena full av lyckliga damer. Ladies Night gästade Linköping och jag fick jobba åt Corren.  Här kan du se fler bilder på Brolle och c/o om du vill.

På en bänk i solen

Nu har jag varit i Sundsvall en vecka och jobbat. Lars Gröning har varit på semester så jag har kopierat bilder, scannat bilder, letat bilder och redigerat sidor med bilder på Sundsvalls Tidning. I tisdags var jag även ute med Peter Jonsson och pratade med pensionärer om privatisering av hemtjänst. Vi träffade bland annat två fantastiska damer på en bänk i solen. Den ena var 92 år och hade fortfarande ingen hemtjänst. Den andra var 85 år, superpiffad utan både rynkor och hemtjänst. Tyvärr var de likt många damer, kameraskygga. Vi försökte smickra och övertala en lång stund, men icke. Trist för oss och läsarna, men man kan inte tvinga folk att vara med i tidningen hur gärna man än vill.

Mannen, på bänken i solen, ovan ställde dock gärna upp på bild.