Inger Åsberg

För ett par veckor sedan var jag hemma hos damen på bilden och fotade till ST grattar. Jag for dit själv, lite lagom stressad på vinst eller förlust, då ingen svarade i telefonen och portkoden saknades. Efter några minuters väntan utanför dörren så kom en dam gående och jag blev insläppt i porten. I hissen visade det sig att vi skulle till samma våning och men hej det var ju Inger jag stött på. Vänligare människa och med sorgligare historia får man leta efter. Hennes man hade efter ett sjukdomsbesked, som skulle göra honom rullstolsburen, bestämt sig för att ta sitt liv. När Inger en dag kom hem från affären hade han hoppat ut från balkongen.

Tre år har gått och idag är Inger vid gott mod, mycket tack vare grannen Viola och katten Simba, trots att det många gånger varit jobbigt.

Innan jag åkte tillbaka till redaktionen så sa Inger till mig:
– Lova att du kommer och hälsa på mig igen om du har vägarna förbi. Lova det.

Jag kände att här vill jag inte lova något som jag sedan inte kan hålla. Så jag lovade att komma tillbaka. Tiden har gått och jag har ofta tänkt på Inger och katten Simba och tänkt att snart ska jag fara dit igen.

Så nu idag for jag äntligen hem till dem igen, lämnade en bild på katten, drack en kopp kaffe och pratade en liten stund. Hon var så tacksam och glad och det kändes så himla kul!